dock så har jag blivit bättre än vad jag var förut, men jag är fortfarande något utöver det vanliga.

när man är 19 år och börjar gråta för att man tänker på när tanten i Disneyfilmen micke & molle lämnar bort micke i filmen, då är det fan kris.

men anyway,

just nu har jag kikat på filmen the lake house och jag sitter här och är värsta vraket, trots att jag visste hur den skulle sluta och då slutar den ändå, jag kommer säkerligen tänka över filmen när jag ska sova och då kommer jag gråta en skvätt till.

vi är då alla olika. men jag är jävligt stor mes.