men det var mysigt!

jag trivs väldigt bra med min tjockhet.

det är jag på något vis - ett signum för mig.

det är flera gånger jag undrat om jag hade varit samma person utan min tjockhet.. jag tror inte det.

Min personlighet finns i mitt fett känns det som ibland.

speciellt när folk säger att dem saknar mina mysiga kramar, då tänker jag alltid, jasså du menar mina mjuka kramar, man sjunker liksom in i mitt fett när man kramar mig, ^^ det lät väldigt snuskigt och det var inte meningen.

Det är klart att jag inte alltid är nöjd över att vara en kort tjockis.

det finns alldeles för många nackdelar i jämförelse med fördelar.
men man lär sig att leva med båda två.
 
Jag har också tänkt fler gånger över hur jag skulle se ut om jag var smalare.. skulle jag vara snyggare?

jag tror inte det, jag tror att jag skulle vara fulare.

jag kan verkligen inte se mig utan mina fylliga kinder och min alldeles för runda mage, det går bara inte.

Får be Effe att göra om en bild på mig så vi får se hur jag skulle se ut om jag var smalare.

Mission impossible kanske, who knows?

vi får se, ska försöka fixa fram det ;)

många undrar nog när dem ser mig varför jag inte gör något åt det!
Jag är ju inte direkt idealet här i världen. (tyvärr)
varför göra något åt det jag är nöjd över?
nej okej, det är inte så lätt.. motivation för det första.
sen läs allt ovan igen.

jag avslutar detta lite konstiga inlägg med en vacker bild.

Denna bild tyckte jag passade alldeles utmärkt eller vad säger ni?